Vid öppningen marscherar Rashad med sin ROTC-enhet. Medan ROTC är en positiv upplevelse gör han det bara för sin pappa. I slutet marscherar samhället för att protestera mot polisbrutalitet och rasism. Att marschera är en symbol för enhet och framsteg mot en bättre framtid.
Basketlaget fungerar som en spegel av samhället. Sport är enande. Åskådare älskar att rota till sina lag. Spelare gillar kamratskap. Coach insisterar att spelare lämnar omvärlden vid dörren. Teamet finner detta omöjligt eftersom de kämpar för att bekämpa systemisk rasism.
Graffiti fungerar som en form av protest. Carlos märker "Rashad är frånvarande idag" på skolan för att öka medvetenheten om att Rashad misshandlades orättvist av en polis. Dess kraftfulla budskap tvingar samhället att stödja Rashad och bekämpa polisbrutalitet och rasism.